Historia

KarlNels omkr 1941

KarlNels 1950-tal

KarlNels 1973

Alla hus bär på en historia och mycket har hunnit hända sedan gården tillkom 1880 och sedan den kom i släktens ägo 1937. Som släkt- och hembygdsforskare sedan 1992 är hemgårdens historia ett givet kapitel och här följer den korta versionen. Senast uppdaterad: 2024-05-22.

Kontakta Christer om du vill veta mer om just din hemgård, så kanske jag kan hjälpa till med det.

Första ägaren

Rent formellt tillkom gården år 1880 när laga skifte för byn Älvsborg om totalt 1/4 mantal i Piteå avslutades, men delar av ängsmarken hade odlats upp redan i början av seklet. Laga skifte innebar att varje gård fick sina ägor samlade och fördelade på några få skiften. Den första ägaren genom lottdragning blev Jonas Gustaf Berglund (1815-1886) och hans hustru Elsa Kristina (1814-1887), som hade varit jordbrukare i grannbyn Sjulsmark. De var orkeslösa och till åren komna och hade därför sålt sin gård (Sjulsmark nr 5) våren 1879 för den ansenliga summan på 8000 kr. Berglunds bomärke var ett stort N efter gården i Sjulsmark.

Hemmanet i Älvsborg motsvarade 1/60 mantal med tilldelade ägor på 48,4 hektar fördelat på två skiften. Gårdsskiftet bestod av 2,5 hektar ängsmark indelat i totalt 24 områden samt lite drygt tio hektar skog. Tre ängslindor på totalt 3 411 kvadratmeter hade tillhört grannbyn Hälleströms så kallade urfjäll (främmande byars lägenheter) och för dessa skulle odlaren Olle Bergström i Hälleström få 50 kr i ersättning, alternativt få behålla dessa i sex år innan de (1885) tillföll nya ägaren. En lite större äng på 0,67 hektar hade bonden Rudolf Nyström (en farbror till Augusta nedan) i Sjulsmark odlat upp och skulle få 10 kr i odlingsersättning. Det andra skiftet var ett separat skogsskifte beläget 2 km i sydost som var indelat i 39 olika områden.

Möjligtvis var de åldriga makarna Berglunds mål att sälja hemmanet i Älvsborg till någon som ville uppföra en gård och bosätta sig här. Det första nybygget i Älvsborg hade för övrigt blivit grundat av Sjulsmarks byamän och de första som bodde här från ungefär 1823 var nybyggaren och torparen Per Eklund och hans hustru Brita. Familjen Eklund flyttade till Rosfors våren 1840 där Per anlitades som snickare och därmed blev Älvsborg öde. Den gamla gårdsplatsen med tydliga rester efter bostad och odling kallas smått legendariskt för ”Eklundsbacken”.

”Karl-Nels”

Sommaren 1885 sålde Berglund hemmanet i Älvsborg för 1130 kr till Karl Johan Nilsson (1860-1952) som var född i Fällträsk i grannförsamlingen Nederluleå. Han hade gift sig i februari nämnda år med Emma Augusta Nyström (1866-1941) från Sjulsmark nr 3 och de fick tillträde den 1 oktober. Med köpet följde befintliga ängsgårdar, hässjevirke och inbärgad gröda, men det fanns inga byggnader här. Makarna som redan väntade sitt första barn var nog redan då i full färd med att anlägga gårdsplats och timra upp ett boningshus på en höjd, 19 meter över havet strategiskt sluttande till ängar på ömse sidor. Timret måste ha fällts redan under Berglunds år som ägare. Av kartan inför laga skifte 1877 kan man se att den blivande gårdsplatsen då fortfarande bestod av skog. Skogen höggs bort för att skapa plats åt en gård och i timringen som sannolikt består av en och annan 1700-tals tall har årtalet 1885 påträffats vid en ombyggnation, vilket alltså stämmer in bra tidsmässigt. Huset uppfördes antagligen som den parstuga vi ser på bilden nedan (från ungefär 1941) med en oinredd övervåning, så kallad kallvind och en golvkällare på cirka 12 kvadratmeter i det stora köket, eller allrummet till höger. Till vänster fanns två kamrar och bakom den invändiga förstugan fanns ett större sovrum. Gården har fått sitt namn efter grundaren Karl Nilsson som dialektalt blir ”Karl-Nels”. Även uthus såsom ladugård, bagarstuga (sommarstuga på 5×5 m och 4 m hög), tröskloge (20 m lång och 5 m bred) och härbre uppfördes. Karl var både snickare och byggnadssnickare och hade en svarvstol. Man kunde anlita honom för att tillverka körredskap, risslor och möbler.

Karl Nilsson

Augusta Nilsson

Av äldre kartor kan man se att delar av ängsmarken längs med Rosån mot Sjulsmark faktiskt var uppodlad redan 1811 och hörde till Sjulsmarksböndernas så kallade överloppsmark alltsedan storskiftet 1787. I angränsande Hälleström strax österut startades 1801 ett vattendrivet sågverk som var i drift fram till ungefär 1860 och ägdes av kungahuset under lång tid. Sågdrängarna började odla upp marken för att driva små jordbruk. Vid sågen fanns åtminstone sedan 1780-talet en skvaltkvarn där man malde mjöl till det viktiga brödet med vattenkraften från Rosån, som var som störst på vår och höst.

Hustrun Augusta ärvde en del av hemgården Sjulsmark nr 3 efter sin fars tidiga död 1883. Tre år senare begärde maken Karl att laga delning skulle genomföras och det blev klart 1889. Makarna Nilssons hemmansdel Sjulsmark 3:10 med 9/1120 mantal och totalt 19 hektar utgjorde nordöstra delen av skiftet som gränsade till Älvsborg. Det bestod av två skiften: Sladaskiftet med 15,8 hektar ner till Stormyrans gräns till Älvsborg samt skiftet vid Rosån upp till Björnmyran som gränsade till makarnas fastighet i Älvsborg och bestod av en liten del äng vid Rosån, odlingsmark på lermylla, skogs- och betesmark samt lite impediment (dvs. obrukbar mark). Här fanns alltså mer mark att arbeta upp för jordbruket. Makarna Nilssons sammanlagda ägor omfattade därmed totalt 68,1 hektar. Augusta ärvde även två av sina avlidna syskon och i juni 1904 fick hon lagfart på ägor motsvarande 3/2240 mantal. I slutet av år 1903 blev de båda fastigheterna intecknade för 3000 kr.

Tre ”Karl-Nelsa-söner” tar över

År 1909 övertog sönerna ”Karl-Nelsa-Arvid” (1887-1973), Hjalmar (1892-1975) och Harald Nilsson (1894-1920) de två hemmansdelarna genom köp för 3000 kr. Köpesumman motsvarade den tidigare inteckningen som de också tog över och den förnyades 1914 med 3500 kr. Efter Haralds bråda död i USA blev bröderna Arvid och Hjalmar genom köp 1927 även ägare av hans del för 3014 kr, varav 2014 kr kontant till föräldrarna och resten genom att överta del i skulden. Arvid var ogift, medan Hjalmar och hans hustru Elsa fick nio barn. År 1920 bestod kreaturen av en häst, fyra kor, en ungnöt och en kalv, fem får och två lamm samt ett gödsvin. Åker och odlad jord omfattade 3,18 hektar, naturlig äng 2,51 samt skogs- och hagmark 12,71 hektar. Ett potatisland på 1500 kvadratmeter med 200 kg i utsäde hade gett en skörd på hela 1300 kg potatis året innan år. Det visar tydligt att potatisen var en mycket viktig bas för familjen som förvarades i jordkällaren.

Gården till släkten

Våren 1937 såldes hemmanet på exekutiv auktion och köptes av Valdemar Bergström i grannbyn Hälleström för 4050 kr. I november samma år transporterades köpet till min då blott 20-årige farfar Einar Öberg (1917-1996) från granngården belägen i Hälleström. Lagfarten blev klar redan den 1 december. Farfar gifte sig 1939 med farmor Ronny Bergdahl (1921-2014) som var piga i byn och de fick tre barn. I slutet av krigsåret 1940 flyttade de in ”ope Karl-Nels” som stått tomt ett tag och var i stort behov av renovering och ladugården var fallfärdig. Farfar låg ofta inkallad uppe i Riksgränsen, men en första renovering och ombyggnad var klar 1943. Den västra delen av huset som var i dåligt skick revs och ett större rum på ovanvåningen inreddes. Sommaren 1947 uppfördes en ladugårdslänga med plats för fem kor och en häst och bygget kostade 14500 kr. Sistnämnda år såldes det så kallade Sladaskiftet på närmare 16 hektar för 730 kr, medan skiftet som gränsade till Älvsborg behölls. Vid sammanläggning 1949 bildades nuvarande fastighet.

Åren 1961-1962 skedde en omfattande ombyggnation av huset efter ritning av arkitekten Egon Sköld i Norrfjärden. Det blev en helt utschaktad källare och huset drogs med järnvajer med dess bredd över från gamla torpargrunden till den nya källargrunden som fick nytt bjälklag i betong. Det tidigare stora köket gav nu även plats för en kammare och badrum och de nya innerväggarna byggdes i betong, vilket inte hörde till det vanliga i en timmerstomme. Man kan nog tänka sig att det var farfars jobb som betongare och lite kreativt nytänk som låg bakom den inspirationen. Övervåningen fick nu ett ytterligare inrett rum som vi brukade kalla för ”finrummet”. Det skulle vara hållbart och stabilt och huset fick även moderna och underhållsfria gråvita sidiplattor för att inte kräva något direkt underhåll och målning.

År 1965 avvecklades jordbruket eftersom makarna Öberg jobbade i Luleå. Det var helt enkelt för tufft att både orka och hinna med allt arbete och dessutom att pendla dagligen med buss. Jordbruket gav dessutom inte mycket utöver det egna behovet. Alltsedan dess arrenderas de tre ängarna och hålls därför fortfarande prunkande fina och gröna. Efter farfars död 1996 bodde farmor ensam kvar till 2012 då hon flyttade till ett äldreboende. Hon stod fortfarande som 90-åring och tog upp sina älskade potatisar. År 2007 tog mina föräldrar Ulf och Christina över gården genom köp, men pappa avled tyvärr hastigt 2018. Våren 2023 genomförde vi ett generationsskifte som innebär att jag och Therese nu tagit över som tredje generation av släktgården. Det är starten på en framtida historia.

Historia

Externt innehåll

Cookieinställningar